Anders Nilsson
Arvika |
| Anders Nilsson är en hobbyfotograf som också är väldigt mycket motorcykel- och naturgubbe. Är han ledig vill han känna doft av natur antingen till fots med kameran i högsta hugg eller åkandes på gamla engelska och amerikanska motorcyklar.
"Jag trivs bäst i öppna landskap" passar bra på Anders Nilsson och då helst i fjällen eller vid en sjö. För att ta till sig upplevelserna så har kameran alltid funnits med på ett eller annat sätt. Sedan något år är han medlem i Naturfotograferna Arvika där man bland annat har en naturfotofestival i februari. Redan vid 10-årsåldern fascinerades han av att fotografera natur i den mån föräldrarnas tålamod och veckopeng räckte till. Lyckan var när han senare fick foto som fritt valt arbete i skolan och fick bränna hur mycket bilder han ville och dessutom fick framkalla bilderna själv. Senare blev det mest att han alltid hade kameran med på alla resor med motorcykel. För att det skulle funka praktiskt var det för det mesta kompaktkameror som var med på resorna och han kunde aldrig förstå varför inte han kunde fånga känslan av den vackra naturen han hade framför näsan. Runt 2004 när digitalkamerorna blev dugliga och prismässigt överkomliga började fotointresset ta fart igen och Anders Nilsson kunde börja prova sig fram till olika resultat utan att bli ruinerad. I takt med att utrustningen blivit bättre och bättre så har fotointresset sakta men säkert tagit ett allt fastare grepp om honom. Nu har han har kommit så långt att han försöker inrikta sig på att fota det han gillar bäst. Så när kameran kommer fram är det i de flesta fall natur- och landskapsbilder eller classic racing på schemat. Att knalla runt i naturen och fotografera ser han som ren meditation, då blir alla vardagssysslor och problem som bortblåsta. Han påstår att den perfekta bilden har inte tagits än och kommer heller inte att tas av någon framtida fotograf, bilden är bara en berättelse från ett ögonblick... Anders Nilsson har funderat mycket på meningen med alla bilder, vad vill fotografen berätta när han/hon visar bilderna för sin publik? Kanske det är bilden där fotografen lyckas få fram sitt budskap till betraktaren som är den perfekta bilden, eller är det bilden där betraktaren inte fattade ett enda dugg av vad han/hon såg? Många frågor och funderingar och lika många svar beroende på sinnesstämningen när man funderar på det. |